"Ibland hade han övervägt att ta livet av sig. Inte så mycket på grund av att han inte längre ville leva, utan för att han ville se hur det var att vara död." s. 130
Denna synpunkten fann jag djupt intressant. De allra flesta ser på döden som något skrämmande och skräckfyllt, ett obarmhärtigt öde som väntar alla levande individer. Därför är det fascinerande att få ta del i en persons tankar som motsäger de åsikterna gentemot döden. Ingen levande människa vet ju vad som egentligen väntar oss i livet efter detta, och många undrar och spekulerar grundlöst om detta fenomen. Då kan jag faktiskt förstå denna såkallade "onormala" individens synpunkt att vilja se hur det var. För "onormal" är nämligen vad Morgan Wiberg kallas av de övriga gestalterna som tas upp i romanen. Hans far och mor, Kaj och Monica, framförallt fadern, har tagit avstånd från honom, just på grund av detta fenomen, och det är bara på nåder som Kaj låter sin son bo i en stuga i familjens trädgård. Grannen, Lilian Florin, tvekar heller aldrig att tracka ner på Morgan, och har på grund av fejder med Kaj, till och med antydit för polisen att Morgan skulle vara skylig till mordet på Sara Florin.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Detta citatet gillade jag verkligen. Det är så levande för att det finns säkert flertal människor som tänker så, och har man förlorat sin dotter på de sättet så kan det nog känns som att man inte har något att leva för längre.
ReplyDeleteJa, jag tyckte också att citat var intressant. Faktiskt kan jag själv förstå hur han menar, i och med att ingen vet hur döden verkligen är, så är det så spännande på ett konstigt vis.
ReplyDeleteBra att du utvecklar dina tankar och idéer och verkligen försöker förklara vad du menar och att du visar att du har förstått sammanhanget.
ReplyDelete